Berättelsen om Kain och Abel visar hur avund och vrede kan leda till förstörelse. Gud ser med välbehag på Abels offer och det triggar onda handlingar hos Kain som blir avundsjuk. Den första utgången från Kains ondska är att han dödar sin bror. Den andra konsekvensen kanske man inte reagerar lika mycket på men den är också en reaktion på ondska, Kain bygger en stad. Kain ställs till svars för vad han gjort, får ett tecken från Gud med betydelsen att den som skadar honom kommer bli hämnad sjufalt. Kain litar inte på att det Gud ger honom ska räcka utan skapar en egen försäkring, staden. Att bygga en stad har i texten också en betydelse av att bygga en fästning, en försvarsannordning. Istället för ett liv i gemenskap med andra har man ett liv där rädsla för andra får makt.
Beättelsen säger en del om hur människan är. Bröderna har en god relation men någonting händer så det uppstår en konflikt. I livet kan det vara svårt att navigera i vissa omständigheter men ska man förklara det förenklat utifrån den här berättelsen handlar det om att göra val. Jag kan i mitt handlande låta avundsuka och ondska leda mig, alternativt kan jag försöka förstå att det är någonting fint i att en annan människa får någonting gott till sig. Den centrala poängen vi ser när vi läser om Kain och Abel är att människans inre känslor och val får avgörande konsekvenser och att alla behöver ta ansvar för sina handlingar. Hjärtats tillstånd är avgörande i relationen till både Gud och andra människor. Är vårt hjärta öppet för att ha goda relationer med andra eller sluter vi oss för att försvara vår egen existens.
Gud gav Kain ett märke så han inte skulle behöva sluta sig i försvar utan kunna börja om för att skapa nya relationer. Det finns en tendens, tror jag, att vi gärna gör som Kain och gömmer oss när någonting har blivit fel, särskilt när vi verkligen vet att vi gjort fel. Guds märke till oss idag är Jesus och genom honom finner vi en frihet som gör att vi kan hitta livet istället för att gömma oss. I Joh 14:6 säger Jesus, efter att de ätit påskmåltiden, att dom inte ska vara oroliga för vad som ska hända framöver: "Jag är vägen sanning och livet...". Vi får tro på att Gud ska låta oss få bevara livet han gett oss.
/Jens Helmersson